11 juli 2011

This is the end, my friend

Har fyllt upp min kvot på utrymme i den här bloggen, trodde knappast att det var möjligt. Har därför gjort en uppdelning, denna blogg innehåller spårvagnar och stombussar medan nästa innehåller skrapet.

varmt välkommen till

ellenpromenerar2.blogspot.com

5 juli 2011

Victory!

Är då klar med stombussarna, låter omröstningen vara kvar en vecka, så rösta på så får vi se var jag ska gå.

Firar traditionsenligt med en låt.

 (Lokcover, hehe, han är fan klockren)

13.

(Dagens färg är mörkblå)

Efter ännu ett uppehåll, med midsommar och andra mer stimulerande projekt så är jag tillbaka för att rensa kartan. Dagen började med ett möte inne i stada, där jag träffade en kvinna som inte kände till boken 1984, blev något mållös och kände liksom när jag träffade kvinnan iklädd grön poncho, att hon kanske inte var något att lita på direkt.

Dagens strosilerande tar mig återigen ut på den förlovade ön.


Undrar hur många gånger jag egentligen har gått över bron vid det här laget. Tycker det är intressant att det även den här gången var någon som stack ut huvudet ur sin bil och skrek; HOPPA!!! Ibland funderar jag över hur människor egentligen är funtade, när de gör så. De måste alltså fatta beslutet att ropa hoppa till någon som går på en bro, de måste då aktivt rulla ner rutan och sedan verbalisera ordet tillräckligt högt för att det ska nå personen på bron. Återigen en man, och återigen fördjupades manshatet.



Hittade Naturnära och Ved, vilket enligt mig går hand i hand. Promenerade vidare via märkliga motorvägar och över järnvägar  och kom en en gång på att Göteborg inte är en så gångvänlig stad.

Kom fram till;


Där jag försökte stoppa folk och dra lite anekdoter, men alla verkade tycka att jag var galen, vilket det förvisso har något av en poäng i.

Kom efter många felvägar, genvägar och senvägar fram till vandringens första mål. Ett ganska tråkigt torg, frågan är om det ens är ett torg, känns mest som en ändstation för bussar.

Tycker det är trevligt med alla litterära gator och musikgator, känns på något sätt lite nobelt mitt i DDR-Göteborg.


Hittade ett torn som tydligen var ett hus och blev konfunderad.

Fann en enligt egen utsaga värd park, tyckte dock att park var något av en överdrift eftersom den bestod av en rabatt och en bänk. Sen så är en rabatt enligt wiktionary en "samling prydnadsväxter i en avlång jordremsa", denna var mer cirkelformad, men rabatt eller inte rabatt så var det en väldigt knaper park för att vara värd.



 
Kom fram till Selma Lagerlöfs torg, där jag insåg att min snus var glömd på mötet. Så jag gick in i en affär och förfriskade mig lite, innan jag i gott mod promenerade vidare. Väl på torget funderade jag över att jag precis häromdagen träffade en gammal polare som tidigare bodde här. Mycket rödvin och children of the corn filmer, mycket snus och mycket balett och sedan en utspårad fest.


Kom fram till Akkas gata och reflekterade över Lindex nya reklamkampanj. Har den sittande bruden dödat de två andra för att komma över deras trosor? Eller ligger de och moonar betraktaren? eller får man kvinnorna på affischen om man köper trosor, medföljer de? Eller är det bara en klassiskt sexistisk bild till för att reducera kvinnor till objekt. Frågorna är många.

Kom till 19-bussens ändstation och gav mig ut på vandringen mot vad jag trodde var 18-bussens. 

Detta borde ha varit min första ledtråd om att jag trots att jag promenerade, var ute och cyklade. 


Kom fram till besserwissrarnas högfäste,

Sydstatarnas högfäste.

All mark i hela världen.

Och en hängd fetis.

Innan jag kom på att jag var på villovägar och snart ute vid IKEA bäckebol. Fick helt enkelt vända om och skämmas över mitt lokalsinne. 

Kom fram till Körkarlens gata igen, och kom på att det inte var något fel på mitt lokalsinne, utan att skylten pekade åt fel håll. Väntade en stund på att 18-bussen skulle komma, så jag kunde se åt vilket håll den åkte. 

Väl på rätt spår, brevid stora gårdar och odlingsmark hittade jag ganska oprovocerande tetra som en gång innehållit vin.

Promenerade vidare.

...och hittade fler av samma märke. Funderade på om det var detta kidsen vid Körkarlens gata underhöll sig med, dricka vin i skogsbrynet och kolla på folk som odlar. Har man inga lekplatser iofs, så kanske man får ta det man har; skog.

Strosilerade vidare och hittade;

En djurkyrkogård!!! Sjukt creepy, funderade på om den låg över en gammal indianbegravningsplats. Begav mig innåt skogen för att spana. 


Kom fram och det var precis som jag hade tänkt mig, läskigt. Kan tycka att vanliga kyrkogårdar är fina men den här var genuint läskig.





Filosoferade över om belse nu skulle attackera mig när jag kom hem, men fortsatte med gott mod min vandring.



Hittade en riktig kyrkogård och kände mig genast lugnare, tills jag fann;

Något av en mardröm, både karaoke och trubadur?! Det är så man blir mörkrädd,



 
Finns tydligen många Båtsmän i området.



Kom fram till Skogsbrynet och spanade mig vindögd, här fanns det trots det lockande namnet knappast någon skog och verkligen inga bryn. Funderade ett tag innan jag bestämde mig för att...

detta måste vara det berömda skogsbrynet.

Bestämde mig för att gå den lite mer crazy vägen.

Kom fram till 18-bussens ändhållplats och promenerade härifrån till Skt. Jörgen.

Väl där ringde Erik och ville ha shoppingsällskap, med ett ont ben och kroppen full av svett satte jag mig på bussen hem till duschen.


Men äventyret är inte över här. Då jag enbart hade två hållplatser kvar på stombusslinjerna bestämde jag mig att ta dem idag. Då det är min systerdotters födelsedag och hon lägligt nog bor brevid dem.


Klart att man hade med sig paket, paket är awesome. 



Hittade en loppis som mest kändes som sprittaxio för att vara ärlig, eller kanske stöldgods som man köper ur någons baklucka. 



Prickade in de sista två hållplatserna innan jag begav mig på kalas. Det var trevligt, dock så vrids min biologiska klocka bakåt varje gång jag är där, barn är väl söta, men, inte så söta att jag vill vara med dem hela tiden eller föda dem. Kalaset tog efter mycket skratt, lite gråt och massa paket slut och jag promenerade hemåt.


via Västra kyrkogården...

...Där själarna verkade vilja fly från marken trots att de uppenbarligen var bakom lås och bom.

Nu är jag hemma, duschad och utan att bre smör på min egen macka, jävligt nöjd över mig själv.

Lite kuriosa på vägarna;

















Samt lite propaganda på vägen;

Kom igen gott folk! Ge blod nu för i helvete!