12.

(Dagens färg är (återigen) grön) 

Är tillbaka på blogghimlen efter ett visst uppehåll. Dels så tänkte jag vänta tills knät hade läkt ordentligt, för att inte få förslitningsskador eller andra makabra fenomen. Sen har man väl prioriterat lite festivalande och sen gick min dator sönder. Fick plocka fram alla mina nördegenskaper för att få liv i den rekorderligt misshandlade computronen.

Men jag är tillbaka i så kallad affär. Dagens promenerande tar oss över till det förlovade landet Hisingen. Vilket inte helt oprovocerat får mig att tänka på den här låten. Vaknade av att Max ringde för att styra upp morgondagens galej, snabbt besök neråt Prinsgatan för att sedan gå hem och svida om inför dagens eskapader.

Tog mig inåt stada över Horberget och besökte Gårda texil, för att köpa klädmönster inför min kommande überekologiska och mega pk-stämplade barnkollektion. Vägen in till stada har jag dokumenterat alldeles för många ggr och byggnaderna hade knappast flyttat på sig den här gången heller.

Kom till Götaälvsbron...

...kändes sisådär säkert att promenera över den kära snart-sönderrostade-bron. Men tog mig i kragen och lyssnade i sedvanlig ordning på Dan Berglund - En yngling som tar en hela vägen över med den revolutionära stämningen intakt.

På den förlovade ön, så var det ohyggligt mycket vandrande brevid motorvägen innan jag tillslut hittade resans första mål.

Här ligger för övrigt SVT, SR och UR.

Hittade ett fullt par, som undrade varför jag fotograferade SVT. De skulle ju gå och kissa på byggnaden, alla har vi ju våra nöjen. Promenerade vidare.

Kom fram till Lindholmen och filosoferade över alla tidiga mornar jag tagit färjan tillbaka från jobbet. En fördel med att jobba natt, var att när man skulle gå och lägga sig så skulle alla andra upp till jobbet. Skadeglädje är minst sagt den enda sanna glädjen!

Här hittade jag återigen världens roligaste byggnad, som jag är lite osäker över hur jag ska tolka.

Gick härifrån vilse, det är lite svårare att följa bussar än spårvagnar, då det inte finns några spår att följa. Man får förlita sig på sitt vid det här laget förhoppningsvis bra lokalsinne, samt alla år jag spenderade inom tidningsdistributionen.

Kom fel, hamnade vid en byggarbetsplats och naturligtvis så började det regna också. Välkommen till mitt liv. Fick gå tillbaka en bit och hittade tillslut vandringens nästa mål.

Ett sjukt creepy rum nere i marken, funderade på att krypa in och inreda om till en regelrätt batcave. Sitta och äta batchips och dricka batöl. Men ja, nästa hållplats. 

Som tydligen ligger vid något lamt. 

Är det bara jag som ser det? Hittade en lampaffär.

Innan nästa hållplats. 

Nu koḿ jag fram till Eketrägatan, ganska nerregnad men vid glatt mod, eller om vi så vill högmod. Tänkte att den nätta promenaden inte var någonting, så beslöt mig för att ta 17-bussen också av rena farten. 

Kom fram hit och undrade var alla andra var, väntade och väntade men kom tillslut fram till att jag blivit dumpad och promenerade vidare mot Wieselgrensplatsen. 

Hittade en ljuvlig kommunalbyggnad som som tur var hade toaletter, älskar det här med gratis. Hört att det är gott. 

Firade i sedvanlig ordning. 

Stannade och filosoferade lite vid Grimbo, kom ihåg moderskapets 50-årsfirande på spa med syrran, mor och Vide (i magen). Jävligt gött må jag säga. Började här känna mig ganska konstig, men fortsatte och promenera med gott mod. 

Ungefär såhär ser det ut, hela tiden ut mot Tuve. Fanns egentligen inte särskilt mkt intressant och det var sjukt långt mellan hållplatserna. 

Ja, det ser typ likadant ut här.

Trodde att jag äntligen var framme, men ack så fel jag hade mycket ropade hej innan alldeles för många bäckar. 

Kom nästan fram till nästa hållplats...

Men de tyckte gott att man kunde gå de hundra meterna på motorvägen. 

Funderade på att gå genom skogen, men tänkte att det nog hade varit en enorm fail. Så fortsatte i väggrenen ett tag innan jag smet i i ett bostadsområde och hittade vandringens slutstation.

Här började mitt konstiga mående gå över i något jobbigt och horribelt och jag kunde äntligen sätta fingret på det. Glömt medicinen, så fick sätta mig på bussen hem och knapra. Nu är det inte så många hållplatser kvar och datorn är allert, likaså jag och snart ska jag rensa kartan, men nu ska jag dricka kaffe.

Lite kuriosa på vägen;

Samt lite propaganda på vägen;