Ellen Promenerar: 5.

(Dagens färg är lila)

Då jag vaknade vid halvfem imorse av någon suspekt anledning, så började dagens promenerande relativt tidigt. Hann få i mig några koppar kaffe och titta på en dokumentär om "the phonehouses" dåliga arbetsvillkor. Min MP3-spelare är nu offentligt död, förstår inte riktigt hur vatten kunde ta sig in i den, men.

Nöden har ingen lag, så jag laddade en krashad mobil och anslöt en radio till denna. Det funkade, men märk mycket väl, bara i krig. Har under dagens promenerande blivit mer och mer varse om varför jag inte lyssnar på populärradio. Ok, jag kan ju lyssna på P1, men filosofiska rummet är ju inte direkt något som man går i takt till.

Så det blev Banditrock, med tanken att de kanske spelar något jag i vilket fall inte ogillar. Det var lite Nirvana och lite klassiska rocklåtar jag åtminstonde kunde stå ut med. Det som dock störde mig (förutom reklamen då) var programledarnas hjärnlösa diskussioner och allmänt retarderade syn på samhället.

Några exempel på detta är när en av programledarna glatt deklarerar hur många gånger den andra har fisit under sändningen. Samt när den kvinnliga programledaren stolt medgav att hon hade ett par latexbyxor för några år sen, men då var det (hör och fasa?!) två brudar som hade stött på henne, så de var sedemera refererade till som Flatexbyxorna. Så dem kunde hon ju aaaaaaaaldrig ha på sig igen. Samt att de spelade gitarr och dansade magdans ihop, det blir som att magen vänder sig.

Men nog om mitt hat för populärradio, dagens äventyr ska precis kicka igång. Det tar mig ut till Östra sjukhuset och märkliga vägar genom Göteborgs grädda.

På vägen från Svingeln till Olskrokstorget har någon smällt upp ett "regnskydd" med namnet Las Palmas som oftas brukar innehålla alkoholiserade män, men dagen till ära var tomt.

Nu närmar vi oss mina gamla hemtrakter, bodde på Redbergsplatsen i ungefär 2 ½ år. En spännande detalj är att nedanstående guldaffär under dessa år blev rånad med automatvapen hela 5 ggr.

Hittade min gamla ytterdörr och av nostalgiska skäl var jag tvungen att dokumentera. Övervägde att göra en Manson och döda de nuvarande lägenhetsinhavarna, men behärskade mig.

Tog mig till Kaggeledstorget och blev än en gång nostalgisk.

Under en sommar så jobbade jag på det här hotellet och mitt hat för norrmän och deras avkommor anlades. Jag fick även reda på hur mycket en kvinnokropp ( i detta fall min) var värd. Kort sagt, ett skabbigt hotell med mycket tvivelaktiga gäster och en man som försökte köpa min kropp.

Nostalgin verkar ta sin törn. När jag separerade från min dåvarande sambo så var jag och kollade på en lägenhet vid (när jag skriver vid, menar jag en kvarts gångväg) den här hållplatsen. Denna lägenhet var så miserabel så jag var tvungen att gå hem dricka ett glas vin och lipa i nån timme.

Framme vid ettans ändhållplats, kick ass!

Hittade en toalett på Östra och även det äkta paret Gustavsson som satt i solskenet och drack kaffe. Hann dock inte prata så länge eftersom jag hade en tid att passa på Redbergsplatsen, så promenaden fortsatte ditåt.

Efter mitt möte vid elva så tog jag en ny och alternativ väg in mot staden och nästa möte som skulle börja vid ett. Tänkte att jag på en timme skulle hinna fram till centralstationen, hade dock inte i beräkningen att jag aldrig har promenerat från Redbergsplatsen in mot gräddan. Följde i vilket fall Danska vägen, som för er som inte vet är Freaking lång.

Den tar en i alla fall, enda ner till Skt Sigfridsplan och gräddan av Örgryte, hus med torn och hela kittet.

Tog mig ifrån Liseberg genom Gårda och skänkte en tanke till Fabian Bengtsson. Nu började det brinna i knutarna och jag var ohyggligt nära att missa mitt möte vid centralstationen. Men skam den som ger sig, är envis, så sprang istället för att hoppa på en spårvagn. Genade bakom Nya Gamla Ullevi (så löjligt namn förresten). Hann till mitt möte och är från och med 13.30 idag officellt sjukskriven.